måndag 22 september 2014

Tittut!

Det trodde ni inte. Att det skulle rista till en aning av liv härinne. Det har nämligen varit ohemult med jobb och annat. Lusten att skriva på en blogg infinner sig inte riktigt då. Så är det.

Annars då?

Jag har tränat på bra. Det är fortfarande lika skoj att köra hårt på träning. Jag har turen att omges av riktigt bra och framförallt trevliga träningskamrater. Det går framåt. Hela tiden. Jag känner det. Min tennis finns nu på en nivå som jag tidigare bara fantiserat om. Ur en motionsgubbes perspektiv, ska tilläggas.

Problemet är bara att det är ett rangligt bygge. Det är allt annat än stabilt. Det finns dagar då jag spelar galet bra men lika många där jag spelar som en röv. I matchspel har det inte alls funkat. Den osäkerhet som kommer med alla de goda ingredienserna, som fart och placering, gör att jag förlorar i poängspel.

Men jag vill inte gå tillbaka till mitt fjösande och knixande. Jag vill försöka spela med mitt nya vässade spel. Annars är det ju inget kul. Det där andra, det kan jag. Vinklar, slice och kasta junk, det är inget kul längre. Det är riktig tennis jag vill försöka spela.

För, ärligt. Vem fasen bryr sig ifall jag förlorar de där matcherna. Egentligen. Jag spelar för motionens och lekens skull. Vilken jäkla julgran skulle jag hänga de eventuella veteranklassegrarna i? Glädjen och fnisset är det centrala i det här projektet.

Annars då?

Jag köpte två stycken PT57:or av en fransk svartabörshaj. För de som inte greppat fikonspråket bland racketnördar, så är det två nyproducerade racketar av en gammal utgången modell, med ny färg. De var precis så bra som jag visste att de var. Jag betalar hellre tvåtusen spänn för en Pro Stock-racket, som jag vet är bra, än att betala lika mycket för en racket i affären, som jag vet är dålig.

Annars då?

I helgen som gick spelade jag dubbel. Det är inte ofta. Det märks, för det går liksom inte så bra. Synd, för en gång i tiden var jag en hyfsad dubbelspelare. Vänsterhänt och med hygglig touch, kunde jag komplettera i princip vem som helst. Numer är jag en ryggsäck att släpa kring på i dubbelsammanhang. Velig och utan dubbelmässig självkänsla. Annat var det med Krister H från Eksjö, som var den klart lysande stjärnan på planen när jag och dubbelkompisen Björn fick storspö i HD45-finalen i TK77-hallen. Han berättade att de faktiskt tränade dubbel i Eksjö. När tränade jag dubbel senast? 1992?

Grattis till Big Tommy D från Hovmantorp TK, som på ett imponerande sätt tog hem min klass i Vetlanda. Kanske var mina "breadsticks" i baken i Växjömästerskapen mot honom inte så pjåkigt i alla fall.

Nu, till strängningsmaskinen. Min strängning har gått över tio timmar och skräller som en gammal turistsäng. Eller ska jag kanske däcka framför teven. Racketen funkar nog en timme till...