söndag 14 oktober 2018

Söndagsnöje

Träningsdagboken är ett lite block och en halvtrasig penna.
Under våren körde grabben och jag styrketräning efter ett schema som vår kompis Mattias hade hjälpt oss med. Fria vikter, enkla basövningar, med 5x5 som utgångspunkt. Det blev 3 ggr i veckan i 14 veckor. Vi kände båda att vi blev starkare. Särskilt i benen. Det gick enkelt att mäta, då vi förde anteckningar i vårt lilla block.

Sedan kom sommaren med grill och bärs. Ja, inte för grabben då, men för mig.Vi delar båda dessutom en förkärlek för hängmattan (en riktig mexikansk sådan, inhandlad i Merida på Yucatan). Så det blev ett långt uppehåll.

Nya tag inför hösten. När utesäsongen tog slut och vi gick in i värmen igen. Vi kröp tillbaka lite på tyngderna. Men jäklar som det bet ifrån. Åtminstone på mig. De första veckorna var jag helt förstörd. Musklerna var helt trasiga. Ont i hela kroppen. Så jag struntade i att anmäla mig till en deltävling i Smålandstouren då jag hade så jäkla ont. Men så klingade det av och krafterna rann till. Nu är jag tillbaka där jag lämnade styrketräningen inför sommaruppehållet. Eller i närheten i alla fall.

Det är inga imponerande vikter vi jobbar med. Men det är för att bli starkare vi håller på, inte för att svälla. Det skulle ändå inte funka på mig, då testosteronet slutat rinna till. Medelåldern är vad den är.

onsdag 10 oktober 2018

Dåligt minne

Originalet - helt unikt, faktiskt
En bra deal är en bra deal. Om jag vet att en rulle med högkvalitativa strängar kostar 2000-2500:- i (nät-) butik och jag kan få den för en dryg femhundring, då slår jag till. Ryggradsreflex.

Jag var såklart nyfiken på hur de spelade. Jag testade Luxilon BB Original för länge sedan och var chockad över hur en sträng kunde vara så kontrollorienterad och icke-explosiv. Det var ett gäng år sedan och minnet hade bleknat. Kunde det verkligen vara så? Måste alltså testa igen.

Nu är jag återigen i chock!!? Jag strängade upp den, 23 kg, i en Yonex DR98:a, och spelade den under ett halvt pass. Bollen hamnade exakt där jag siktade. Varje gång. Exakt. Maximal kontroll och gott om spinn.

Men jäklar som jag fick jobba. Huva! Det var jag, och bara jag, som fick se till att den hamnade där. Med mina muskler, som jag inte har.

Jag inser storheten, varför proffs fortfarande använder den. Men detta är inte för mig.

Nog skulle jag kunna använda pengarna på ett klokare sätt, kanske. Å andra sidan, det behövs alltid bra grejor i förrådet och det är roligare att kunna erbjuda kompisar, de jag strängar åt, fina grejor till ett okej pris.

söndag 7 oktober 2018

Jobbig gubbe


Det är inte så ofta jag vinner matcher längre. Det är inte heller något som jag sörjer över. Jag gör mig inga illusioner. Åldern börjar ta ut sin rätt och där där trycket i steget avtar för varje pass. Det kan jag känna.

Men ibland spritter det till i gubben. Som i helgens seriematch. Trots flera matchbollar emot mig, kunde jag stjäla matchen efter ett tiebreak och ett efterföljande matchtiebreak. Jag skämdes nästan. Samtidigt så ville jag vinna. Så jäkla mycket. Kanske för att det var så länge sedan.

Jag blir extra glad över vinsten, då mina lagkamrater gav mig chansen att spela. Det finns de som är snabbare och slår hårdare. Är bättre, helt enkelt. Men jag fick spela och gjorde inte bort mig.

När jag ser videon ovan, rodnar jag. Vilket jäkla lunkande. Vilket jäkla fjösande. Nåja, lika bra att vänja sig vid mitt nya jag.

Öjaby TK vann förresten lagmatchen mot Hässleholm. Inte illa av en förortsklubb med motionärer.