Hur gammal kan jag vara på bilden? Max 13 år, troligen nåt år yngre, eller två. Sista sommaren vi hade stugan i Bulsjö, utanför Österbymo var 1980. Vi var där under industrisemestern, för det var då farsan hade ledigt från bruket i Boxholm. Vi var kanske inte där alla semesterveckorna, men säkert tre av de fyra. Det var lata dagar, ibland badade vi, ibland gjorde vi en utflykt, aldrig särskilt långt bort. Vi lekte mycket, min bror och jag. Eller läste serietidningar om det regnade. Vi var barn.
Vi hade stugan från 76-80 och vi hyrde den för en billig penning genom bruket. Alla de där åren vann Björn Borg Wimbledon. Det gjorde stort intryck på oss. Det är säkert därför vi tjatat upp farsan från solstolen, till att snickra ett nät av gamla brädor och lite hönsnät. Matcherna såg vi på en liten svartvit fjortontummare, med riktigt usel mottagning genom den lilla antennen. Det var inte långt till Kisa-masten men det krävdes handpåläggning mest hela tiden för att få bild och ljud. Det var oerhört spännande, trots att vi knappt kunde urskilja spelarna, säkerligen inte skilja på dem. Min bror påstår att det är vårt fel att Borg inte vann ett sjätte år, då vi inte var på plats framför den där lilla svartvita teven, utanför Österbymo.
Vad jag minns så studsade knappt bollen på gräsmattan. Det var ojämnt och stenigt, som det är i Småland eller södra Östergötland. Men det hindrade oss inte. Racketarna hade mor & far köpt på macken och bollarna hade vi själva snokat upp i buskagen kring tennisbanorna hemma i Boxholm. Vi har gummistövlar på bilden. Kanske var det vått i gräset, eller mycket orm, jag minns inte.
Jag visste att semestern var slut när farsans "krage" var borta. Alla som jobbade på bruket hade en solkig rand på halsen som inte riktigt gick att tvätta bort. Den ömsades bort under ledigheten och det var dags att pallra sig tillbaka när den äntligen gnidits bort.
Tennissäsongen, eller tiden då vi kunde "leka" tennis var kort. För det här var innan vi fick tillgång till de uslaste timmarna i sporthallen, de där sena lördagarna. Så att tillbringa större delen av sommaren i skogen i Österbymo hindrade mig och brorsan från att spela tennis. Vi knorrade säkert, för andra sommardagar, hemma i Boxholm, tillbringades mest vid banorna. För alltför snart kom hösten, där vi fick ge upp när vi började halka omkull på den frostiga asfaltsplätten och parkförvaltningen plockade ner nätet.
Vi återvände till sommarstugan under helgerna i augusti, för att plocka bär. För det här var på den tiden då "köpe-sylt" var nåt som man fick på moset, på Kåres korvkiosk. Alla bär som inmundigades i olika former under året skulle plockas under sommaren. Under de helgerna fanns ingen tid för lek, då skulle det skördas bär så att det räckte genom vintern.
Jag minns när vi fick lämna ifrån oss stugan, hur vi städade ur den. Det var ledsamt. Men uppstyckning, ägarbyten och nya företagskonstellationer väntade det som förut varit "Bruket" med stort B som nu blev "bruken" med lite mindre b'n. Nu försvann också de träningsställ från företaget som i princip alla i Boxholm hade, i blå, grön eller gul färg, vilket indikerade om man jobbade på verket, sågen eller mejeriet.
Och där försvann nog min barndom också. I just tennisvärlden var jag tvungen att bli vuxen väldigt fort, men det är en annan historia.
