Jag spelade tävling i helgen, Vårslaget i Mjölby. Mest socialt, ska erkännas. En förevändning för att kunna åka hem ett extra varv till de gamla föräldrarna. Och att hänga med dubbelkompisen Björn. Det brukar gå att skaka fram ett okej spel på retrogolvet (läs; filt) i Mjölbyhallen. Men den här gången var det rent jävligt svårt.
Det var inget sprutt i benen, alls. Jag kände mig för första gången... gammal!!? Min motståndare i singeln var visserligen ett par år äldre (tror jag?) men var betydligt aktivare därute på banan.
Sedan. Jag var alldeles för passiv. Jag spelade bara igenom gamen, tvärsäker på att det skulle ordna sig. Jag höll min serve med hygglig enkelhet. Förvissad om att något break eller två skulle trilla in, till slut. Men så blev det tvärtom om. Vid 4-4 i andra set blev jag bruten. Ajöss!
I dubbel så vann vi mot ett lika bra par och förlorade mot ett bättre i finalen. Helt okej.
Helgens behållning var annars fredagskvällen, där Björn & jag skulle "känna lite på underlaget" Istället blev det en vildsint träning tillsammans med nästa generation, med våra kids. Där de yngre visade på det här med att de utvecklas, medan vi äldre visade på hur vi avvecklas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar