Sprid ordet!

Jag hade egentligen ingenting där att göra. Men av någon outgrundlig anledning surfade jag in på Tennis Syds hemsida förra veckan. Där hittade jag ovan information och blev glatt överraskad. En veterantävling att spela, på hemmaplan!? Men, varför visste jag inte om detta? Varför finns inte informationen någon annanstans? Nu, i skrivande stund hittade jag tävlingen på Tentour. Puh!

En stor applåd till VTS som tar sig an ett sådan här arrangemang. Jag misstänker att det inte finns mycket ekonomi i ett dylikt företag, bara en massa bök och stök. Men för en motionsgubbe som jag, som vill testa på hetluften ibland, är det helt enkelt skitskoj. Det är välbehövlig vård av den stora bulk av tennisspelare vars tennisliv är sluttande och hamnat lite på skuggsidan.

Det är inte första gången det arrangeras ett RM för veteraner, vilket det påstås på Syds hemsida. Lilla Hovmantorp tog sig an arrangemanget 2012, med ett deltagande som till slut mest liknade ett klubbmästerskap, tyvärr. Jag spelade H45-final mot Big Tommy D och i ett sidbyte skojade vi om att det förmodligen fanns fler än hundra tennisgubbar, i regionen, i vår ålder, som var bättre än oss. Bara det att de var inte där.

Hela veterantennis-scenen i sydostsverige har stelnat. Klasserna här i Småland är papperstunna, ofta inställda. Nytt blod, eller nygammalt, behövs. Det behövs en knuff på axeln på en herrans massa herrar och damer, för att få fart på det hela igen. Vi måste hjälpas åt. Det är dags för ring-/sms-kedjor, facebook-grupper och twitterkonton.

Så,se nu till att sprida ordet. Gubbar & käringar, häng på!

Nära skjuter ingen hare

Tävling igen. En medioker insats, igen. Samma problem, igen. Och, igen. Det känns som en repig gammal skiva. Jag är bra förberedd, jag är pepp och jag pigg och glad. Men, så slänger jag bort massvis med poäng. Tjoho! Iväg med bollen, två decimeter ute, mest hela tiden. Eller så blir jag kort i duellerna och ger bort övertaget.

Lasse, min motståndare i Östanåspelen, var beundransvärd. Han spelade ett passivt-agressivt grusspel där jag inte fick många gratispoäng. Han väntade lurigt på mina initiativ och attacker och kontrade snyggt.

Jag känner mig klen. Jag vill spela ett grusspel med bra tryck på bollen. Inget fisklir. Och, jag kan hålla trycket. Men, jag kan inte hålla längden. Jag når inte riktigt fram till baslinjen på andra sidan. Dåligt med fjös, helt enkelt.

Fjösigt.

Hemmaplan

I helgen som gick var det tävling på hemmaplan. Strandbjörksspelen, nere i parken vid sjön. Jag hade anmält mig till B-klassen trots att jag egentligen inte har nåt att hämta där. Allrahelst då det handlar om grustennis. Det skulle bara bli kul att få känna på atmosfären. Jag fick möta femtonårige Simon W i min öppnings-/stängningsmatch. För föga förvånande tog det stopp där. Efter matchen var jag lite missnöjd, jag förlorade 7-6 6-0. Mitt missnöje bestod i att jag hade haft 5-4 och egen serve. Och att andra set rann iväg. Killen spelade klart bättre, men jag gjorde inte heller mitt jobb. Att bara sätta tre förstaservar på ett helt set är inte bra. Inte bra. Men, så gick Simon och vann hela tävlingen, så min insats kanske inte var så jäkla pjåkig i alla fall.

Sedan landade jag, lite snyggt, en förkylning/infektion, till helgen. Idag har jag även tappat rösten. Hoppas att kroppen skakar av sig det här, så att det blir spel i Vetlanda i helgen, Östanåspelen.

Sedan blir det ledigt, både professionellt och tennismässigt. Härligt! Jag är helt slutkörd efter en tuff vår på jobbet. Så är det!

En slags utflykt, av något slag, på något sätt

En "självis" med grabben, gamle Nicke och dubbelkompis Björn.

Jag behövs. Punkt slut. Någon måste fylla ut turneringsträden och åka ut i första omgången. Någon måste ju ta den där tidiga smällen, för att andra ska kunna smaka segerns sötma. Kanonmat. Jag ställer upp. Inga problem.

Höglandsspelen i Eksjö i helgen. Jag spelade som en röv. Jag ville spela bra. Men det blev bara röv. Sorry för det grova språkbruket, men det är den mest adekvata beskrivningen. Mina motståndare, i singel och dubbel, var bra, allt annat än den där grova beskrivningen av mina egna färdigheter.

Ändå, på något sätt, är det ett fall framåt. Trots min klena insats. Jag spelade ett slags grustennis i singeln. Ett spel där jag jobbade fram lägen på ett hyggligt förtjänstfullt sätt. Vilka jag sedan brände som på ett pärlband. Men ändå. I dubbeln fick vi, jag & Björn, inte vara med. Vi blev bortspelade, av ett par som kunde det här med dubbel. Jag får väl erkänna att jag är en rätt usel dubbelspelare. På snabbare underlag går det att gömma detta faktum bakom en vänsterhänthet och en hygglig serve. Men på grus är det tydligt, uppenbart, rakt i trynet klart, att jag skulle behöva lära mig ett och annat.

Annars var det en toppenhelg. Gott häng med Eksjögubbsen och andra roliga regionala tennispajsare. Och, framförallt ett väder som var en lisa för själen. Höjdpunkten var en helkväll på Boulebanan med grabben och min gamla farsa. Ett ögonblick som jag önskar att jag kunde frysa och spara.

En härligt slängig stil