Prestretch

Följande klokhet levererad av tenniskompis och strängningsgurun Björn;

"Försträckning, varför? Faktum är ju att alla strängsnuttar (utom den allra första) redan har sträckts ut en gång innan de spänns upp på sin plats! Ju."

Alla som strängar sina racketar eller åt andra fattar grejen. Ni andra, klura en stund.

Gott & Blandat

Alla de sorter fanns att finna på banorna.

Ett litet Klubbmästerskap i Södrahallen blev en finfin eftermiddag. Vilket gäng!? Vilken brokig blandning!? I tävlingsklassen samsades en inte-så-gammal världsstjärna med en snart sjuttioåring, ett knippe tävlingsjuniorer samt några medelålders motionärer, däribland jag. I sprintform fick jag mäta krafterna mot hela buketten.

Den ene ser lite rädd ut, den andre glad och trygg. Båda förvissade om utgången.

Och, hur jäkla kul var det inte att få spela match mot Magnus!? Jag tror inte han förstår vilken upplevelse det faktiskt är för någon som mig, att spela poäng på riktigt mot honom. Nu lade han väl inte i någon högre växel, men ändå. Jag fick vara med och spela lite om poängen till en början. Sedan gick det för fort och jag stressade iväg en massa poäng.

I de andra matcherna fick jag ge mig i en tät match mot Mackan T för till sist snygga till insatsen med en seger mot Bertil.

Mer sånt här, jätteskoj.

Tuff lottning

Jo, jag är medlem i 4 st tennisklubbar just nu. Det brukar ligga kring det antalet, vanligtvis. Ett litet klubbmästerskap i ett av dem idag. Poolspel & Sprint. Tuff lottning. Alla är bättre än mig. Och, ja, det ÄR den Magnus... Det kommer väl bli lite som att dra av ett plåster, svider till en aning.

Foppatoffel

Det sliter att ligga på topp. Eller, okej då, nästan längst ner. Det sliter på skorna. Ny innesäsong, nya dojor. Denna gång provade jag Adidas Adizero Feather II. Och, hör och häpna, den satt som en smäck. Riktigt stabil, för att vara en lätt lättviktssko.

Men! Nu kommer men:et. Den är helt gjord i plast. Finns inte ett uns naturmaterial. Inte vad jag kan upptäcka. Den kan säkert källsorteras rakt ner i plast-containern nere vid Konsum Söder. Det ÄR en foppatoffel. Med lite krusiduller på.

Jag vet inte vad jag tycker, riktigt. Vet ni?

Skor har de senaste åren blivit mycket bättre. Mycket stabilare och med mycket bättre passform. Dessutom behövs de inte "köras in", funkar direkt ur lådan. No break-in required.

Men! Nu kommer ännu ett men. De slits ut på nolltid. Nästan.

Jag vet inte vad jag tycker, här heller? Vad tycker ni?

Gnällblogg

Efter helgens tuffa spel i Vetlanda blev det bara en dags vila, sedan följde jag upp med en lunchträning med H55-laget på VTS och senare samma dag en timmes poängspel med Mattias och bröderna Heinonen. Idag blev det en timme med Ola. Jag är förfärligt trött. Stel i hela kroppen. Ont i armen. Försöker kroppen säga nånting, tror ni?

Gnäll, gnäll. Inte kul att skriva. Än mindre att läsa.

Det är lite som en ond cirkel. Ju mer jag spelar, desto mindre orkar jag skriva. Om jag inte spelar, har jag inget att skriva om. Moment 22.

Jag får skärpa mig. Helt enkelt.

Jag får lämna er denna gång med en tankeställare. Jag testade den nya videoanalys-manicken på Södra. Jag dammade på servar för allt vad jag var värd. Lyckades toppa med 162 km/h. Alltså hundra knyck lösare än vad värstingarna kan leverera. Genomsnittsserven var en ordentlig bit under 150 km/h. Min självbild är i spillror. Jag trodde att jag kunde serva hyggligt... Ibland är det bättre att leva i villfarelse. Efter denna upplysande analys tappade jag självförtroendet totalt. Hjälp? Stjälp?

Tio mil, fram och tillbaka, fram och tillbaka

I helgen spelade jag Sharp Open i Vetlanda. Veteranklass, H45, och lite Herrdubbel. Det gick väl sisådär. Jag har varit ordentligt hängig med dagisbaciller en masse passerande systemet. Så inför helgens spel gjorde jag mig därför inga föreställningar om framgångar. Jag knep dock en seger i H45:an, mot hemmaspelaren Kenneth Johansson. Efter en skakig start lossnade det och jag spelade hem tio game på raken. Det blev en kopp kaffe för mycket innan jag gick ut på banan och jag gick i gång som en duracellkanin, slog ut allting två decimeter långt, innan jag lyckades lugna ner mig. Farliga grejor, koffeinet. Senare på lördagskvällen fick jag och kumpanen Björn sedan en lektion i dubbelspel, där firma Asplund/Wallensten mosade oss rejält.

Dagens semifinal i H45 blev en roligt och välspelad variant. Återigen stod Krister Hedström från Eksjö för motståndet. Det hela avgjordes i ett matchtiebreak där Krister drog det längsta stråt, 7-10. Lite snöpligt, såklart. Men besvikelsen var kort, då Krister ju är en duktig tennisspelare och alltid lika hyvens.

Annars, två saker som stod ut över det vanliga. Det ena var hur unge Alex Ottosson på ett imponerande sätt vann kampen över både sig själv och motståndaren i sin kvartsfinal. Det var helt enkelt ett åskådliggörande av den skämtsamma klyschan "Bryta ihop och komma igen" Starkt jobbat! Den andra var hur dubbelparet och veteranerna Ahlstedt/Hedström från Eksjö levererade en helt otroligt inspirerande dubbel mot starka Kalmarparet Bergman/Nilsson. Det behöver inte alltid vara toppspelare som spelar den roligaste tennisen. Den matchen kunde gott visats på teve.

Nu är jag trött och har ont i ryggen. Tur att det är låååångt till nästa tävling. Jag vet inte ens vad och när det blir.

Två pass

Efter att två bokade träningar brunnit inne under förra veckan höll jag på att krypa ut skinnet. Jag får abstinens. Tänk att det gått så långt. Blir det så för er också?

Så när helgen kom, gjorde jag trevare till höger och vänster. Fick ihop två fina pass. Mot Andreas på lördagen och Marcus på söndagen. Att jag sedan stannade på plus i poängspelet mot båda killarna både förvånar och gläder mig. Inomhusspelet belönar mig på ett helt annat sätt.

Hittade en fin rytm i serven. Jag kunde dunka på rejält. Problemet är bara att min taniga kropp inte är byggd för servebombande, så efter söndagens pass värkte det i axlar och rygg. Ledsamt är också att jag nu vet att jag kan. Tyvärr brukar jag hinna glömma hur jag gör/gjorde om jag gör ett längre uppehåll än 2-3 dagar. Så, det blir att börja om igen när jag kan återuppta träningarna.

Ikväll fick jag för första gången på en vecka chansen att kolla in tennis på teve. En hälsosam dos US Open hade jag laddat inför. Vad händer då? Jo, regn... Såklart. Jag ger mig. Jag får sikta på att kolla US Open lajv på plats istället, ett annat år.