En slags utflykt, av något slag, på något sätt

En "självis" med grabben, gamle Nicke och dubbelkompis Björn.

Jag behövs. Punkt slut. Någon måste fylla ut turneringsträden och åka ut i första omgången. Någon måste ju ta den där tidiga smällen, för att andra ska kunna smaka segerns sötma. Kanonmat. Jag ställer upp. Inga problem.

Höglandsspelen i Eksjö i helgen. Jag spelade som en röv. Jag ville spela bra. Men det blev bara röv. Sorry för det grova språkbruket, men det är den mest adekvata beskrivningen. Mina motståndare, i singel och dubbel, var bra, allt annat än den där grova beskrivningen av mina egna färdigheter.

Ändå, på något sätt, är det ett fall framåt. Trots min klena insats. Jag spelade ett slags grustennis i singeln. Ett spel där jag jobbade fram lägen på ett hyggligt förtjänstfullt sätt. Vilka jag sedan brände som på ett pärlband. Men ändå. I dubbeln fick vi, jag & Björn, inte vara med. Vi blev bortspelade, av ett par som kunde det här med dubbel. Jag får väl erkänna att jag är en rätt usel dubbelspelare. På snabbare underlag går det att gömma detta faktum bakom en vänsterhänthet och en hygglig serve. Men på grus är det tydligt, uppenbart, rakt i trynet klart, att jag skulle behöva lära mig ett och annat.

Annars var det en toppenhelg. Gott häng med Eksjögubbsen och andra roliga regionala tennispajsare. Och, framförallt ett väder som var en lisa för själen. Höjdpunkten var en helkväll på Boulebanan med grabben och min gamla farsa. Ett ögonblick som jag önskar att jag kunde frysa och spara.

En härligt slängig stil