Mitt i racketen - not!

Mellantjejen sådär nöjd med sig själv efter sin träning...

Mycket häng i hallen/hallarna på senaste tiden. Både med kidsen och för egen del. Annars, jäkligt trött. Fortfarande. Turligen så tar det sig mest uttryck i att jag vill gå till sängs tidigt. Inga sjukdomar som späder på hängigheten, än. Det är ju bihålesäsong, så just i denna vecka eller nästa brukar det smälla till. Brrr...

Jag sparrade med kids i helgen. Lite skoj, faktiskt. Nittio minuters skyfflande, där det skulle bli lagom svårt och jobbigt för ungarna. Roligt att se hur olika ansats ungarna hade. En del unnade sig att har mer roligt, andra mindre. Allt hänger ju på karaktär och personlighet.

På tisdagskvällar, vid tillfälle, hänger jag på några riktigt duktiga motionärer framåt kvällskvisten. Det speciella med dessa kvällar är att träningskompisarna alla har så jäkla fin träff. Tjong! Mitt i racketen mest hela tiden. De har jävulusiskt bollsinne. Lite avundsjuk, där. Det är något som jag inte kan träna mig till.

Sedan har jag tänkt lite på ovan. Lurendrejeriet. Som jag i o f s inte är särskilt upprörd över. Inte mer än att det är ledsamt att vi hela tiden måste prackas på nya modeller/teknologier av branschen, när det redan finns grejor som funkar. Vilket bevisligen samlingen ovan visat. Alla har senaste året spelat med andra racketar än de marknadsfört...

Till sist. En märklig grej. Tidigare har jag blivit tröttare och segare i kropp och ben, när jag staplat träningstimmar på varandra. Men nu har det liksom vänt!!? Jag kan köra på i princip varenda dag och ha pigga ben på följande träning. Vafasen har hänt?