Jaha, då gjorde den bloggen halt för ett ögonblick eller två. En herrans massa arbete och en längre semestertripp är orsaken.
Tre veckor utan tennis. Det var inte utan att jag faktiskt tyckte att det skulle bli lite skönt med ett litet uppehåll. Nog för att jag har kul med sporten, mest hela tiden. Men det är ändå gott att jobba upp ett sug efter spelet.
Föga anade jag vilket bakslag som väntade.Väl tillbaka kastade jag mig in i leken igen, med hull och hår. Fast med den prekära skillnaden att jag knappt kunde träffa bollen. Det var som förgjort. Tajming och rörelse var som bortblåst. Lätt desperat körde jag nu på ordentligt och loggade tiotalet timmar på banan de sju dagarna jag hade på mig innan tävling i Eksjö. Ingen förbättring. I affekt gjorde jag sista träningstimmen dödssynden att plösa iväg min dyrbara racket. Nu kastade jag ju den lite kontrollerat löst, och in i fiskenätet bakom banan. Föga Safin-esque. Men ändå, det har inte hänt sedan juniortiden.
Småpratade med gamle världsettan, som också gjort ett längre uppehåll, för att snickra om någon sliten kroppsdel. Han var glad över att träffen fortfarande satt som den skulle. Då jag beklagade mig över min frustration på banan, sade han uppmuntrande att han ju hade lite mer tid på banan sedan tidigare... Ja, sisådär hundratusen timmar, eller nåt.
Förmodligen är det väl bara att kavla upp ärmarna och sakta men säkert försöka få ordning på den gamla Nicke-dockan till kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar