Förväntningar, som infrias

Den har allt, men funkar bara i vilda västern.

Ända sedan tonåren har jag velat ha en fodrad jeansjacka. En sådan där som fanns på Marlboro-reklamen på 80-talet. Inte för att jag är ett dugg för cowboy-romantik, eller rökning för den delen. Den såg bara riktigt varm och skön ut. Jag hade en bild i mitt huvud av hur den skulle vara.

Trettio år senare ramlade jag över en precis sådan jacka på en outlet i Amerika. Då den var allt annat än dyr kunde jag jag köpa den på chans. Väl hemma provade jag den och blev alldeles paff. Den var precis så där varm och skön som den varit i mina tankar. Och, den var mer än så. Den var jäkligt praktisk, oöm, tålig och andas bra. Den funkar perfekt i alla temperaturer, från -5 upp till +10, precis så som det mesta vädret ser ut under vinterhalvåret.

Tyvärr ser jag inte riktigt klok ut i den. Utklädd, liksom. Så jag kan ju inte ha den på mig av den anledningen. Men, den infriade alla förväntningar och mer därtill.

Precis så önskar jag att det skulle funka vad gäller strängar till mina racketar. Att en ny/gammal modell skulle infria alla förväntningar och lite därtill. Men, det händer inte. Tvärtom så strängar jag i besvikelse efter besvikelse. Jag lägger ner pengar och tid på detta projekt utan att hitta den där varma och goa jackan. Vare sig det handlar om klassiker som BBO eller nya dyra varianter som 4G eller RPM Blast, så är de små besvikelser.

Bäst är fortfarande natursenan. Känslan är oöverträffad. Men sedan så funkar Solinco's Tour Bite bäst, det måste jag kunna erkänna för mig själv. Men jag vill gärna hitta den där fullträffen. Känslan från natursenan mixat med polyesterns spelegenskaper.

Det är bara att tugga vidare. I helgen ska jag testa nya Head Hawk. Kanske spricker molnen upp och solen träffar strängningsbädden som badar i jesus-ljus, vad vet jag? Men, jag är fortsatt skeptisk.