Hopplöst

Jäkla Andreas! Han är helt enkelt för bra.

Hur många KM-finaler har jag förlorat mot Andreas? Fem? Sju? Jag vet ärligt talat inte. Jag har tappat räkningen. Nu är ju inte klasserna i Öjabys lilla klubbmästerskap sprängfulla av storspelare direkt. Inte heller har tävlingen inte alltför mycket glans och ära kring sig. Men det är är verkligen en tävling som jag VILL vinna. Det är liksom måttstocken. Hur står jag mig mot gubbsen detta år? Typ.

Så, idag krigade jag om varenda boll. Jag försökte hela vägen, hela tiden. Jag hade till och med tränat extra på serven inför matchen, för att inte kasta bort alltför många gratispoäng. Inte göra dubbelfel, inte kasta dem i Andreas monstruösa forehandsgap.

Matchen blev 150 minuter lång, tre set som till slut avgjordes i ett tiebreak. Till Andreas fördel. Ursäkta följande fulspråk.

Jäkla skit!

Två matchbollar hade jag. Surt.

Men. Som vanligt. Bra spelat av Andreas! Han är fortfarande en bättre tennisspelare. Han gjorde en medelmåttig insats idag och jag spelade nära toppen av min förmåga. Det är fortfarande en liten klasskillnad, erkännes.

Ett år till chans på revansch. Bara att träna på.