Återblick, en kort en.

Jo då, så att...

Efter nedan/ovan nämnd jävelhelg, följde jävelvecka. Efter det hade vi faktiskt seriematch med Öjabylaget. Den här gången stod Smålandsstenar för motståndet. En småtrevlig eftermiddag, där jag vann singel och dubbel med 6-0 6-2. Jag kanske kan spela tennis lite ändå. Mest anmärkningsvärt var att vi fick dela hallen med elitseriekvalet mellan Växjö och Båstad/Göta. Lätt komiskt när några av landets bästa tävlingsspelare fanns på banorna bredvid några av landets sämsta. Eller mindre bra, då.

Alla får vara med! Det är min viktigaste lärdom av episoden. Varför ska vi tävlande motionärer huka oss eller skämmas? Vi har minst lika kul som de stora grabbarna. Om inte roligare.

Då vi höll till på C-banorna ville vi inte störa den lite mer angelägna uppgörelsen genom att knalla över B-banorna för mycket, ja ni som är bekanta med planlösningen på Strandbjörket fattar. Så vi skapade oss helt enkelt en picknick på C2:an tillsammans med våra gäster. Trevligt värre. Tyvärr hade jag inte möjlighet att följa eller heja fram VTS-grabbarna. Nya tag!

Igår tränade jag med Ola. Han spelade bra, jag spelade mindre bra, i poängspelet sista halvtimmen. Lätt frustrerad kunde jag efteråt slinka över till grannbanan och fortsätta med Mattias en timme till. Det behövdes verkligen för kropp, knopp och själ. Trots att jag fortsatte få pymmel på timme två. Konstig det där, att en timme numer känns för lite?

Å så en kort hyllning. Jag har tränat med Mattias regelbundet i nästan ett år nu. Tillsammans med honom har jag lyckats ta tennisen till en ny nivå, både spelmässigt och socialt. Attans kul har det varit och blivit. Tack Mattias!

Till sist. Jag var på en föreläsning om hjärnforskning kopplat till ledarskap (!?) härom veckan. Där handlade en del om "Self-Directed Neuroplasticity", forskning kring hur vi genom tankar kan hjälpa hjärnan koppla nya vägar. Exempelvis om en del av den skulle fungera sämre efter en skada. Tydligen kan vi styra synapserna till nya snabbare vägar genom att träna den, Framförallt genom ett positivt tänkande. Alltså, om jag kopplar detta till tennisen, om jag bara TROR att jag ska kunna returnera Magnus Larssons serve tillräckligt mycket, så kommer det till slut börja hända. Intressant!