Internt skämt, väldigt internt

En träff mitt i sweetspot, inte illa, med ett Prestige MP

Det skulle inte vara sig likt sig utan racketnörderi, inte i mina bloggar. Oavsett vilken version, variant eller årgång av dem. Så här kommer ett kort inlägg. Om ett internt skämt. Väldigt internt. Så internt att det är svårt att uppskatta det ens som invigd. Fattar du som läsare, då har du ett problem. Som jag.

Jo, jag har utrustat grabben med TGK 238.1:or. Ha ha ha!!!

Förklaringen då. I dagens magra utbud av toppspelare i vårt land, så har ingen tillgång till Heads finare sortiment. Det är i princip Robin, gamle Janne, gamle Magnus och en drös andra gamla gubbar på GTG, som får finracketarna från Heads Pro Player Program. Via omvägar, så har så har elvaåringen hemma utrustats med en modell som vore fullkomligt befängt att stoppa i handen på en junis, alldeles för tung och krävande. Men då det är ett Pro Stock racket, vilka är byggde i ett lättare format omoddade, så kan han, efter att jag byggt om dem, använda sig av dem på ett lätthanterligt vis. Det ser det ut som att han är stålmannen. Däri ligger skämtet.

Långsökt, va?

Som racketintresserad tycker jag att alla borde ha möjlighet att välja sin modell, sin vikt, sin balans och sin svingvikt. Efter sin smak och sina färdigheter. Kanske även välja kosmetiska detaljer. Kanske blir detta verklighet. Kanske snart.

Grabben spelar Kinagrejor, om än av finare sort. Pappa spelar såklart Made in Austria, av fulare sort.