Innan jul hade jag någon slags formtopp. De viktigaste delarna i mitt spel, serven & volleyn, satt som en smäck. Med hjälp av analysverktyget i Södrahallen, Playsight (Play Sigh...), som annars bara känns som förnedring, kunde jag utläsa smått galen statistik. En förstaserve-procent på 70%, i matchspel, vid upprepade tillfällen!!? Mina svaga sidor, returer och forehand, funkade helt okej. Allrahelst returnerade jag vaket och aktivt. Jag vann till och med en tävling!
Paus. Julledigt...
Återkommen till tennishallarna var jag helt plötsligt en slät figur. Vafasen!!? Plötsligt kämpar jag för mitt liv därute. Den uppskattade procenten på förstaserven är nog närmare 20%. Mina synapser är inte vakna för fem öre. Eller, de kanske kortslöts vid den där krocken i skidbacken? Tennis är inte kul längre. Det är en kamp.
Till detta får jag även ont i arm och axel. Riktigt ont. Värk som ger sömnsvårigheter. Jag är panisk rädd för att hamna i samma situation som träningskompisen Mattias. Han har inte spelat sedan i juni förra året på grund av tennisarmbåge. Jag börjar leta orsaker. Kan det vara uppehållet? Kan det vara mina nya, styvare, racketar? De Prince TT95 som hjälpt mig få mer fjutt i serve och något som vid gynnsamma tillfällen i alla fall kan misstas för topspin. Helt plötsligt blir jag velig. Jag plockar fram en bunt racketar ur förrådet. Testar igenom dem. Alla känns styva. Utom PT57:orna. De är sköna för armen. Men mer "low-powered" och flaxigare. Ytterligare mer att kämpa med/mot.
Förmodligen handlar det inte om racketen. Förmodligen måste jag vänja mig vid spelet igen. Förmodligen tänker jag för mycket. Förmodligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar