Summa 2015

Så gick ett år. Att redogöra detaljerat för vad som hände tennismässigt känns inte relevant. Den här bloggen levde en tynande tillvaro. Ett liv måste levas. Ibland finns tiden att protokollföra skeenden och åsikter, ibland finns den tiden inte.

Översiktligt kan jag bjuda på några korta punkter, om intresse finns. Jag spelade ungefär 220 timmar tennis. Träning och match. Ett snitt på dryga fyra timmar i veckan. Av detta har jag inte förbättrat mig särskilt. Men inte heller försämrat. Vilket med tanke på stigande ålder är något bra.

Åldern, ja. Jag känner att jag blir en aning långsammare varje år. Synapserna klickar inte igång på samma sätt som förr. Jag har blivit skumögd. Trots detta har tennisen blivit allt mer viktig för mig. En paradox, det där.

Roligast under året är att jag åkte till New York och kollade in US Open. En höjdpunkt i mitt tennisliv. Innan jag åkte råkade jag på Stefan Edberg i en av hallarna som jag frekventerar och jag berättade om min planerade tripp. Han undrade när jag var på en Grand Slam senast. Jag berättade att det var 25 år sedan och att jag såg honom i Wimbledon. "Med den takten kommer du ju inte hinna med alla fyra", var hans kommentar. Så jag får väl öka takten.

Trevligt sällskap på Flushing Meadows

Jag fick se en massa fin tennis och det var som en dröm att kunna vandra mellan banorna och kolla in alla spelarna som jag annars följer via resultatrapporter och via strömmar på Ipaden. Nu stod spelarna där, bara några meter bort. Och, jag kunde se vilka jäkla cirkusartister de egentligen är, hur fort det går, hur hårt de slår.

Bästa platserna på bästa matchen

I den roligaste matchen var såklart Fabio Fognini inblandad. Bana 14, mot amerikanen Steve Johnsson. Det blev en smått magisk New York'isk stämning. Både på planen och på läktaren. Ju längre in på natten matchen tog sig, desto sämre stämning blev det. Fast på ett enbart positivt sätt. Vi i publiken drack öl, tjoade och käftade med spelarna. De, å andra sidan, käftade med oss, med varandra, med domaren, kastade racketar och slog ut bollar ur arenan. Och, spelade smått magisk tennis däremellan.

Mmm, breakfast...

Annars var en av höjdpunkterna utanför tennisen en frukostmacka på ett argentinskt fik i kvarteret vi bodde, i Brooklyn. Smörstekt muffins, äggröra med gräslök och tomat, bacon & avokado. Obeskrivligt gott.

Mitt eget tävlande, inga jämförelser med ovan beskrivningar (jeeezus...), på den småländska gubba-touren gick knackigt. Inte många matcher vunna. Serielaget jag spelar för, Öjaby TK, provade under hösten på allsvensk spel, där vi faktiskt inte gjorde bort oss. Vi kom tvåa, efter Båstad, i Div 4, Syd.

Snabbaste golvet i det kända universum

Så, när året så gott som var slut, hände något helt otroligt. Jag vann en tävling!!? På stället jag högst motvilligt åker till, Tranås. För där har de det konstigaste tennisgolvet i landet, "Avokado-golvet". Så snabbt att det inte går att beskriva. Sporthallsgolv, fast med en bubblig yta som gör friktionen i närmast obefintlig. Där, av alla ställen, vann jag två matcher i H45 (ja, så tunna är klasserna numer..) och tog hem en tävlingsseger. Helt obegripligt.

Tråkigast under året var att min träningskompis Mattias J skadade sig och har varit borta sedan i somras. Han är gruvligen saknad och jag hoppas han kommer tillbaka snarast. Den spelglädje och energi som han tillför behövs i vår regionala motionstennis-värld.

Mina förhoppningar inför detta, kommande år, är att få spela och vara frisk. Det låter klyschigt, men mer än så handlar det inte om.

Ja, så gick ett år. Så börjar ett nytt.