Jag hjälpte en kompis med en omsträngning. Det var en utomsocknes strängning som låg i racketen, en nödsträngning under en resa, troligen. En kvalitetsena men i formen av en hängmatta. När jag klippte bort strängningen fans det en skada gömd bakom en knut. Senan skar genom racketkroppen på ett skadligt sätt. Inte bra. Är oturen framme, kan den nya strängningen gå av i förtid. Vid ännu mer otur kan hela racketen gå sönder, bli ospelbar.
Varför bloggar jag om detta? Jo, för att jag är småilsk. Hur kan man göra ett sånt slarvigt jobb? Hur kan man lämna ifrån sig racketen utan att tala om att det finns en skada på det? Klantigt. Dålig stil.
Med nya grommetar eller lite teflonrör går det säkert att fixa. Men ändå, som jag skrivit förut, att stränga racketar är verkligen ingen raketfysik. Fler borde göra det själva. Det är också en försäkring mot att få ruttna strängningar, eller skador på sina grejor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar