Vilken racket! Oj, oj, oj! Den hamnade efter bara minutrar av spel direkt på pallplats bland racketar genom tiderna. Faktum är att den kändes så bra att jag var tvungen att lägga tillbaka den i väskan efter halva träningen. Annars kan jag bli förvirrad och bli tvungen att byta till den modellen. Det skulle ställa till det då jag nu bestämt mig för att spela Zebrorna.
i.Prestige MP har en helt magisk träff. Det är direktkontakt med bollen. Men inte den där råa träffen, som exempelvis PT630, utan en både dämpad och distinkt träff, på samma gång. Omöjligt egentligen, men tydligen inte. Träffen är kanske inte lika "fluffig" som på Zebrorna, men inte långt ifrån. Racketen är solid och känns helgjuten, den flexar likvärdigt längs hela kroppen. Det är kanske det som gör kontakten till armen så direkt. Sweetspot är generös för en racket som egentligen är en 95:a. Den briljerar i baslinjespelet, men känns helt rätt på volleys och serve också. Jag kan inte komma på nåt som den inte gör bra.
Det är en snart femton år gammal modell och har ett visst samlarvärde. Detta då många fortfarande föredrar den här modellen framför nyare versioner av Prestige MP. Men med tålamod får det att få fatt i den för den där femhundringen som jag brukar tjata om. Den tillverkas fortfarande av Head i Österrike, i små serier för de proffs som vill spela den. Men då kallas den PT57E och betingar smått vansinniga priser.
Gamla racketar, det är grejor, det!
Ja, den är ta mig tusan pallplats den här godingen. =)
SvaraRadera