söndag 23 juni 2013

Fullständigt hopplöst, fullständigt

Jag spelade Glasrikesspelen i midsommarhelgen. Och, som jag gjorde det. Att förlora mot en sådan duktig och säker spelare som Ola säger jag ingenting om. Så ska det förmodligen vara. Men sättet jag gjorde det på!?

Hade jag blivit ut- eller bortspelad hade jag inte nämnt något här. Då hade det varit som det varit, typ. Men när jag hänger med i så gott som alla game , trots att jag är den som kastar bort poäng efter poäng, trots att jag gör nästan tvåsiffrigt med dubbelfel, då blir jag ledsen. På mig själv. Att inte stå upp för sig själv. Att inte göra sig själv rättvisa.

Inte för att det gör ett skit, egentligen. Vinna, förlora, det finns ingen målbild i tävlandet, inte för en motionär. Inte mer än att jag vill se att arbetet och tiden jag lägger ner på träningen resulterar i något. I någon slags prestationshöjning. Som att knapra på kilometertiden för en motionslöpare, ungefär.

Ur den synvinkeln är en match som gårdagens en riktig flopp.

Min vän och självutnämnde coach, Björn, tycker så här; "Du måste sluta vara så fin i kanten och tro att du SKA eller MÅSTE spela FINT. Grisa, tråka, ta bara de idiotsäkra drajvsen tills du känner att du inte KAN missa, fortsätt sedan tills du spyr, och lite till. SEDAN får du KANSKE försöka spela som du vill.
Grustennis. Suger"

Kloka ord. 

Vad tycker ni?

Sedan.  En liten och provinsiell klubb som Hovmantorp lägger ner tid och arbete på att anordna en tävling som Glasrikesspelen, och de gör det så bra. Den ligger mitt, centrerad, i södra Smålands tenniskluster. Varför kommer inga spelare? Var är alla Kalmar-, K-krona-, Växjö- och Vetlandabor? Tävlingar av den här mindre, charmiga sorten kommer tyna bort. Tyvärr.

2 kommentarer:

  1. Mycket kloka ord från Björn. Tyvärr är det ju bara så €%#€"!€/(/%! tråkigt att spela så. Man vill ju få vara så bra och säkert att man får slå de där roliga slagen. Stenhårda DTL-forehands och backhands rakt på linjerna. Perfekta stoppbollar och slicear. Vilket man försöker sig på. Tills verkligheten knackar på med snedstudsar, grushögar som orsakar snedstudsar, vindar som tar tag i bollar - och inte minst sega fötter som inte tar det sista steget ut till bollen... Vilket gör att allt blir skit. Själv ska jag göra tävlingspremiär igen om ett par dagar i Skummeslövs HS Motions-klass (max 60p - har fallit till 59.92 så det var perfekt. :-). Har tränat absolut noll sedan i november på grund av ryggproblem - ska vi sätta en peng på att det kommer att gå... katastrofalt dåligt? :-)

    Angående det dåliga deltagarantalet - jag tror det är två saker som är otroligt viktiga - speciellt när det gäller veteranklasser, men även för juniorerna:

    1) Hitta ett bra datum som inte krockar med andra tävlingar i närområdet - och om det krockar att man koordinerar med de andra tävlingarna så att tävlingsklasserna går om lott! Annonsera när tävlingsklasserna beräknas starta!! Midsommarhelgen är kanske inte helt optimal för veteranklasserna heller - det kan ju tänkas att folk är upptagna med annat då? :-)

    2) Ligg kvar med datumet under flera år - det tar tid att bygga upp antalet spelare som återkommer...


    Angående punkt 1 ovan - just nu går det till exempel inte mindre än tre juniortävlingar i Småland/Skåne/Hallands-området som många juniorer kan tänkas vilja spela - Skummeslövsspelen, Ystad, Munka-Ljungby (och SEB NG Cup). Ingen av tävlingarna angav i inbjudan när klasserna preliminärt beräknades starta vilket gör det hopplöst när man ska anmäla sig - anmäla sig till alla och riskera krock mellan klasserna, eller bara anmäla sig till en och riskera dötid om man blir utslagen tidigt...

    SvaraRadera
  2. Mina tråkiga råd baseras på egna surt förvärvade erfarenheter. I bästa fall anpassar man sig till utomhusgrusspelet, så att rörelsemönstret, fotarbetet och "shot selection" sätter sig så småningom, om man är tålmodig och tragglar med tråkspelet. Visst, man kan successivt öka tempot och trycket i slagen, men det är ju så jäkla lätt att missa när man inte gör allt rätt! När man sedan fått allt att funka, när man faktiskt känner sig som att man inte kan missa de säkra slagen, då är det ju hur gött som helst. Det KAN vara värt tragglandet. Det är ju oerhört kul att kunna plåga ihjäl motståndaren genom att låta honom springa från hörn till hörn, och att låta bli att döda bollen bara för att få se honom våndas, flåsa och spy.

    Du bör förresten, som jag också tjatat om, ge fan i att banka på med dina flacka servar på grus. Max en flack serve per varannat servegame. Du får mycket liten nytta av att vara vänsterhänt om du inte utnyttjar att bollen snurrar åt "fel" håll. Twista, slica, kicka, med små variationer i hårdhet och spinn! Ju lösare, desto äckligare felstudsar, desto mer utdelning på skruven, och desto mer marginaler! Plus att du får mer tid att samla ihop dina taniga ben som ibland drabbas av strakhetsskov!

    Du är ju inte så överviktig som jag. Se till att utnyttja det, plåga motståndarna ordentligt! Kan du sedan ta med lite av framjobbad idiotsäkerhet i spelet till inomhussäsongen, så blir du minst en klass bättre inomhus också. Usch.

    Så: vid närmare eftertanke, glöm allt ovan!

    SvaraRadera