Vi hade i alla fall tur med vädret. Bland annat.

"In your face!"

Lika bra att trycka upp den i nyllet på er. Det är inte ofta jag lyfter en puckla, eller bokal som barnen kallar dem. För att inte säga aldrig. Så, jag passar på. Vinst i Herrdubbel 45 med Björn, Östanåspelen i Vetlanda.

Jag var inte så sur som jag ser ut. Jag var lika glad som Krister inombords. Nästan.

I singeln gjorde jag däremot en sorglig figur. Jag spelade mot Krister från Eksjö, som var bättre än mig från alla ställen på planen och inte minst i huvudet. Sedan, femton dubbelfel, vad sägs om det, gott folk? Inte sedan juniortiden har jag slängt iväg så många poäng. Jag hittade inte rätt nånstans. Allt kändes svårt och krångligt. Ändå hängde jag med hela vägen i första set och en bit i andra. Sedan rann det iväg.

Fikastund där mer och mindre allvarliga tennisämnen avhandlades.

Det var, i den positivaste mening, en riktig "old school"-tävling. Tossigt långsamma banor och hårda kulor till bollar. Till detta kaffe & hembakta bullar. Kan det bli bättre? Trevligt häng med skvaller, skratt och lite småljug. Så som det ska vara. Jag kommer tillbaka!

En bonustimme för kidsen, dessutom. Barnvänligt värre.

 Våra grabbar var med och hejade på. Efter sista dubbeln fick de låna en bana och satte igång och bolla. När vi kom tillbaka efter dusch och eftersnack höll de fortfarande på!? Efteråt var min grabb lyrisk; "Gunnar slog tillbaka bollen hela tiden så att vi kunde bolla på riktigt" Det var hjärtevärmande att höra. Samtidigt lite sorgligt, för han har verkligen ingen jämnårig kamrat som kan/vill slå på det viset. Det ska antingen räknas poäng eller pangas på så att bollar flyger åt alla håll. Riktigt bra träff hade grabben, även om jag kunde se att Gunnar höll tillbaka lite, snäll som han är.

Konstslag. Eller konstigt slag, kanske.