Idag var det KM-dags i Öjaby. Det var återigen ett magert deltagande, så det vankades semifinal omedelbums. Jag fick, återigen, spela mot J-O. Snart sjuttio år gammal är han ett unikum av form. Alltså, han är så sjukt vältränad och snabb att han borde visas upp på cirkus eller nåt.
Osäker på min egen form, som vanligt, så rivstartade jag. Jag försökte hålla högt tempo och bra längd. Det funkade bra. Inom halvtimmen hade jag säkrat 6-0. I andra set tjorvade det till sig. Efter första gamet så ringde nämligen telefonen. Budskapet var att mellantjejen hade blivit sjuk och skulle hämtas snarast hos en kompis, så fort matchen var över. Nu fick jag plötsligt bråttom. Då knyter det sig, såklart. Samtidigt så höjer sig J-O två snäpp. Han börjar returnera så det ryker om linjerna. Plötsligt blir det vad man kallar snortajt.
Inte för att det var någon ko på isen, men det blev fajt hela vägen fram till upploppet, 6-4.
Riktigt skoj var det. Fin tenniskväll ute i Öjaby. Nu misstänker jag att det kommer vankas forehandsmörj av den grövre sorten i finalen, suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar