Obegripligt

Jaha, min klagovisa fortsätter. Nu knorrar jag än mer. Detta då jag dagen efter tävlandet helt plötsligt fick allting att stämma. Jag spelade poäng mot träningskompisen Mattias, vilken jag alltid har ytterst tokjämna poängspel emot. Fast denna gång rasslade det bara till. Game efter game ramlade in. Allting var på plats igen. Jaha, så nu begriper jag ingenting. Alls.

Annars sitter jag mest och låter solen pressa hjässan vid sidan av banorna. Jag vill gärna kolla grabbens träningar ibland. Mest för att de vad de har för sig. De verkar ha jäkligt skoj. Pontus gör ett grymt jobb med gänget. Roligt att se sådan entusiasm kring de grabbar som inte riktigt fått ihop ihop alla delar av spelet ännu. De är ju trots allt bara 10-11-12 år, det kan fortfarande hända grejor.