Nähä ni, för de värsta entusiasterna hittar ändå tider och banor, om än under lite andra förhållanden. Mattias och jag har därför kört ett par pass, old school, som värsta tonåringarna. Ni vet, som de där som skottar bort 40 cm snö i mars, eller kritar upp en bana i en hyggligt avspolad gödselbrunn (jag har varit med om det ena och hört talas om det andra...).
I måndags körde vi ett nattpass i Öjaby, elljus och mot slutet kring tio grader varmt. Bollarna var till slut stenhårda (som gamla trycklösa Tretornbollar...) och det ångade om oss framåt nattkröken. Jag blev lite rädd för att vi skulle skada oss efter en timme och bad faktiskt om att få sluta. Riktigt skoj och lite spännande var det. Stämningsfullt på nåt sätt.
Igår hade vi en timme bokad i Södrahallen. Detta mitt i JSM:et, bland hordvis med kids och deras stampande föräldrar, som alla hoppades få till sina matcher inomhus, då det retsamt pågick en slags sketch ute, där regnet slogs av och på var tionde minut, eller så. Och, när vi kom dit hade den rättskaffens tävlingsledaren på plats Robin T gjort plats för oss. Men, vi backade på våra anspråk och lät verksamheten fortgå, såklart. "Filmen måste fram" som det heter i mitt gebit.
Men stoppade det oss? Nähä ni! Efter en snabb inspektion bestämde vi oss för att köra på de av ungdomarna övergivna grusbanorna istället. Att vi kunde slå halvt ihjäl oss blev en risk vi fick ta. På med grusskorna och så körde vi. Riktigt skoj i halkan, hade vi, igen.
Vad gör man inte för att få sin dos av racket & boll?
Kom och tänka på ovan lilla sekvens när regnet kom och gick igår. Mina tankar gick till de hårt kämpande arrangörerna av JSM:et...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar