Sisådär

Jag tränade en timme med Eiden ute i Öjaby ikväll. Bästa förutsättningarna. Fint väder, fina banor. Ändå gick det sisådär. Väldigt få spelbollar. Mycket missar. Oftast mitt fel. Varför blir det så här ibland? Jag är helt närvarande, på tårna och, faktiskt, i hygglig form. Men det räcker inte. Sedan, serven, igen. Hur kan jag göra 12 dubbelfel när vi spelar poäng sista halvtimmen?

Kroppen knakar. Det värker och molar i axel och rygg. Troligtvis inte tennisrelaterat, troligen småbarnsrelaterat, eller staketmålningsrelaterat. Första gången på flera år som jag körde ett pass på Voltaren.

Så är det.